Norrköping vann med 2-0 mot Helsingborgs IF i Superettan. Gustav Lundblad delar sina intryck från matchen. Norrköpings individuella kvalitet är ohygglig på den här nivån. Matchen i korthet: Norrköping började mycket bra, med en ivrig press, ett rörligt anfallsspel och många aktioner som höll hög individuell klass. De gjorde 1-0 tidigt och då kändes det som att det skulle kunna bli en överkörning. Men efter knappt 20 minuter tog sig Helsingborgs IF in i matchen. De började komma ur Norrköpings första press, vann tillbaka bollar och skapade både potentiella målchanser och verkliga målchanser. Helsingborgs IF var det bättre laget under resten av halvleken. I halvtid kändes en upphämtning inte omöjlig - då slog Norrköping till omgående. 2-0 i 50:e och sedan var det inget snack. Under sista halvtimmen åstadkom Helsingborgs IF en hel del hyfsade lägen, samtidigt som man öppnade upp sig ytterligare och Norrköping också tog sig till chanser. Målchanserna enligt mitt sätt att räkna: 8-6. Vad ska man då anse om att Helsingborgs IF förlorade mot detta Norrköping? Först och främst är det fullt rimligt, med tanke på hur bra detta Norrköping är just nu. Helsingborgs IF har talat om att slåss om en topp‑4‑placering i år. Huruvida det är realistiskt eller ej återstår att se, men för ett Norrköping som ser ut så här finns bara en sektion av tabellen: Topp 1. Jag har varit skeptisk till att hylla Norrköping för mycket under våren, med tanke på vilket haveri lagets spiral ned i Superettan var. IFK:s ekonomi är stor för Superettan, men samtidigt också dålig och skör. Men här får man bara konstatera att de är ruskigt bra. Norrköpings individuella kvalitet är i delar ohygglig på den här nivån. När de slog Helsingborgs IF på Olympia i våras, var ex‑TFF‑aren Viktor Christiansson på deras defensiva mittfält den spelare som stack ut mest. Tillsammans med anfallarna Tim Prica och Nyman. Superveteranen Nymans nivå är skyhög i Superettan, men idag